Sorry, i just have to do this in Swedish…
Läste precis en utläggning om den aktuella utställningen MUS, MOUSE, MAUS som just ställs ut på Stockholms Stadsbibliotek och inom kort kommer finnas på Malmö Stadsbibliotek som en del av seriefestivalen AltCom 2010, och känner att jag måste klargöra vissa saker eftersom mitt bidrag till utställningen hängs ut som antisemitiskt.
Till att börja med vill jag försvara Martins serie och hävda att den inte nödvändigtvis säger att det Israel gör mot Palestinas folk är detsamma som nazityskland gjorde mot judarna (mfl). Den handlar om att lära av historien. Det sägs i artikeln att:
Betydelsen av “sionism” försköts från att handla om judiska nationella strävanden till att bli ett kodord för judisk konspiration.
Som jag ser det så var det just “nationella strävanden” som i slutändan ledde till förintelsen. Nazismen var inte nödvändigtvis ett antisionistiskt projekt i första hand utan hetsen mot judar var ett verktyg som användes för att bygga en nationell identitet genom att definiera en grupp som fienden. Och börjar man gå den vägen så kommer det förr eller senare att spåra ur. Det som från början antagligen var en politisk taktik (utnyttja de antisemitiska strömningarna i Tyskland och hetsa mot judarna för att komma till makten, ungefär som SD idag hetsar mote muslimer för att det tydligen går hem i stugorna) blev sedan en politisk praktik som mynnade ut i förintelsen. Kanske är det en enkel förklaring men jag har hört enklare. Hursomhelst, att ha en “nationell strävan” och dra den för långt kommer till slut att leda till folkmord och det finns många exempel på det i historien.
Ur den utgångspunkten tycker jag inte det är så långsökt att rikta ett varnande finger mot staten Israel (INTE att förväxla med judar överlag, det är STOR skillnad) och dess politik och dra paralleller till hur den tyska nationalismen utvecklades i början av 1900-talet. Vi har sett förr vart det leder och vi vill inte se det igen.
Jag såg en dokumentär en gång där det hävdades att palestinska fångar i ett läger identifierades medelst sifferkombinationer skrivna på underarmen. Vem kommer på något sådant utan att reflektera över vilka associationer det kan ge? Och hur blir det sedan försvarbart att avfärda alla liknalser mellan förintelsen och ockupationen av Palestina som antisemitism?
Visst, det kanske inte är sant, vad vet jag?
Vad jag däremot vet är sant är att israelisk polis använde vad de drabbade trodde var tårgas mot en anarkistisk demonstration i Israel, tills det visade sig att gasen inte alls fungerade som vanlig tårgas. Folk fick inte särskilt ont i ögonen och svårt att andas, däremot fick alla kvinnor i demonstrationen mens samtidigt strax efteråt. Det var alltså någon slags experimentell abortgas. Vad jag vet har den ännu inte använts mot palestinier, men det är väl illa nog att den används mot anarkister?
Hursomhelst, tillbaka till artikeln. Låt mig parafrasera en mening:
Det må inte röra sig om industrialiserat folkmord, men Israels ockupation av Palestina och israelisk militär begår ändå grova brott mot palestinier.
Låt mig göra helt klart att jag inte på något sätt likställer judar överlag med staten Israel. De enda som gör det är de som hävdar att all kritik mot staten Israel är ett sätt att förringa eller rättfärdiga förintelsen. Låt mig också säga att jag tycker det är vidrigt att utnyttja mördade människor som politiska slagträn på det sättet.
Min serie handlar inte om att det på något sätt var rätt åt judarna som dog i förintelsen, vilket artikelförfattarna verkar försöka få det till. Min serie handlar framförallt om hur Sverige (och stora delar av Europa för den delen) idag i sin brist på ansvarstagande låter högerextrema grupper växa sig starkare och hur störigt det är när det hävdas att antifascister är lika illa som fascister och att där stannar ofta det antirasistiska arbetet. Serien är också en kritik mot att Sverige inte tagit något ansvar för sitt förflutna som föregångsland när det kommer till den rasbiologiska “forskningen”.Och det ÄR störigt att det alltid talas om Förintelsens 6 miljoner offer när vi alla vet att det var 12 miljoner som dog. Lägg till det hur tex romer behandlas i inte minst Sverige nuförtiden och det blir ganska unket. Att få det till att jag skulle tycka att det var judarnas fel är oerhört långsökt. Mer långsökt än att hävda att Israel beter sig som nazityskland.
Vad som inte är långsökt däremot är att säga att Israels behandling av Palestina liknar Apartheidsystemet i Sydafrika förr. Och det vore katastrof om folk skulle sluta kritisera dem för det bara för att så fort någon öppnar käften så blir den beskylld för att vara antisemit av folk som uppenbarligen inte gör skillnad mellan folk och stat.
Och här är min serie, för dem som inte sett den (klicka på bilden):
Kanske är det också värt en kommentar att de till artikeln använde en bild som inte är från utställningen istället för tex bilden i Martins serie som jag skulle gissa är gjord efter fotoreferens. På fotot står en israelisk soldat och siktar på en liten palestinsk pojke. Kanske behöver det inte kommenteras…
Translation:
About not recognising a development towards a more racist society and then suddenly living in it. Translation:
