ONSDAG 25 MAJ i Helsingborgs Dagblad, som svar på ett inlägg från Individuell Människohjälp. Kultursidorna på HD bad mig också göra en satirteckning på temat…
“Att ställa sig bakom ett informationsmaterial är inte synonymt med att stå bakom den svenska flyktingpolitiken”, påstår Helene Rahm från Individuell Människohjälp om Bamsetidningen som Migrationsverket gett ut.
Men det är faktiskt så, särskilt då Bamsetidningen inte bara innehåller ren information utan två dramatiserade berättelser som presenterar en helt orealistisk verklighetsbild.
På ett sätt är det förståeligt att de inte gjort serien helt verklighetstrogen. Jag skulle också ha svårt för att se Bamse tvinga drogade kaniner ombord på ett plan, binda fast dem, sätta luvor på dem och skicka dem tillbaka till ett krigsdrabbat land.
Det är vad som hade hänt även med kaninfamiljen i den första serien om “informationsmaterialet” varit realistiskt. Just idag går ännu ett plan fullt av människor, antagligen på ungefär det sätt jag nyss beskrev, från Sverige till Irak.
De flesta röster som debatterat Bamsetidningen i media och på internet, är eniga om att Bamse smutsar ner sig genom att kopplas ihop med Migrationsverket. De ser faran med den väg Sverige och Europa är inne på; allt hårdare gränskontroller, allt hårdare tag mot papperslösa i enlighet med högerextrema partiers krav, partier som nu finns i många länders parlament.
Tvärtemot vad våra riksdagspartier verkar tro bekämpar man inte högerextremism genom att skapa hårdare migrationspolitik, snarare göder man den. Nazismen uppstod inte i ett vakuum utan i ett klimat där antisemitism och rasbiologi var utbrett i hela Europa. Den nynazistiska rörelsen i Sverige tog fart i samma veva som utlänningslagen blev allt hårdare under 1980-talet.
Sedan dess har riksdagspartierna, från socialdemokrater till moderater, drivit en allt hårdare migrationspolitik. Nu sitter vi med sverigedemokrater i vår riksdag och ständigt uppåt 200 personer inspärrade på de sju flyktingförvaren runtom i landet. Inspärrade utan brottsmisstanke, helt enkelt för att det underlättar deras eventuellt förestående avvisning.
Samtidigt använder sig extremhögern av bilden av ett Sverige med öppna gränser och försöker bygga upp ett skräckscenario där vi blir invaderade av muslimer, Det Stora Hotet. De kräver hårdare tag trots att den bilden aldrig varit sann. Deras bild återkommer i Migrationsverkets Bamsetidning där de som behöver får asyl och de som utvisas egentligen hade det rätt bra i hemlandet. En ren önskedröm för tjänstemännen på Migrationsverket och i domstolarna som vill sova lite bättre på nätterna.
Debatten kring Bamse, Mim och Meles handlar om mer än bara ett missriktat försök att sprida information till barn. Den sätter fingret på så mycket mer och visar att det är verklighetens lagar som måste ändras. Om vi ska ha den minsta rätt att prata om en human asylpolitik måste utlänningslagen skrivas om, förvaren rivas, EU:s gränskontrollsamarbete Frontex och massdeportationerna avbrytas.
Svenska myndigheters hyckleri i migrationsfrågan är ingenting nytt. För ett par år sedan var det mycket tal om människosmuggling, som förvisso är en obehaglig företeelse. Vad som sällan kom upp i den debatten var att man bit för bit hade stängt alla lagliga vägar att ta sig hit, vilket gjorde att det enda som kvarstod var människosmugglarnas tjänster.
Det lyckliga slutet i Bamseserien om den avvisade familjen motiveras med att man är orolig över hur ett barn ska klara av att läsa om en realistisk deportation.
Konsekvensen borde förstås istället vara att låta bli att slänga ut dessa barn som man säger sig vilja skydda. Bortom den svenska gränsen är deras välbefinnande kanske inte vårt ansvar längre men deras öden ligger fortfarande på vårt samvete.
Bamsetidningen är ett alltför tydligt försök från Migrationsverkets sida att legitimera sin verksamhet. Vore man konspiratoriskt lagd kunde man nästan tro att Migrationsverket bjöd in organisationer som Röda Korset, Rädda Barnen, BRIS, Malmö Högskola och inte minst IM just i syfte att skada deras trovärdighet och därmed deras slagkraft som motpart.